J

det är inte bara tråkigt att sitta hemma, utan jobbigt..
för de är nu tankarna kommer, dom där tankarna jag inte vill ha, dom jag spenderar all min tid på att inte ha, men så fort jag är själv, så kommer dom tillbaka..
orkar verkligen inte, vill inte!
varför kan inte mitt hjärta känna som mina hjärna? för min hjärna har rätt, hjärnan vet bäst! hjärtat är bara jobbigt, de känner saker som jag själv inte vill känna, men är så svårt att stå emot, för svårt--
men den lätta vägen behöver inte vara den rätta, därför tar jag den svåra vägen

hur jobbigt de än är att säga, så finns du inte för mig eller du ska inte finnas för mig, har jag bestämt..
du är inte så speciell som mitt hjärta tror, du är som min hjärna säger: inte värd mig..
iallafall inte nu, du var de förut, men inte nu, så har de vart flera gånger fram och tillbaka, så vem vet senare igen kankse, men inte nu.. nu måste jag släppa
men jag vet att de blommar upp när som helst igen vare sig de är om en dag, en månad, ett år, flera år
så fort du är vid mig, så är du den enda för mig, jag känner det i hela mig och har gjort de under en så lång tid.. men inte nu, de tillåter jag inte
men jag kommer tillbaka, när allt är rätt, tro mig
du är den enda